Hemliga bruden

Nu är (nästan alla) inbjudningarna på väg och alltså kan jag äntligen outa det här också. Den 14/8 blir vi man och fru i Selånger kyrka! Efter en fin vigsel hoppas vi på en redig fest långt inpå natten i Nävsta skola :)

Vi påbörjade planeringen ganska snart efter förlovningen (080808) för tanken var då att vi skulle hålla på ettårs-traditionen men så blev jag gravid och eftersom jag är lite fåfäng sa jag stopp och belägg, vi väntar. Så en kväll i slutet på mars  i år drog vi fram almanackan och kollade ut lämpliga datum och dagen efter ringde jag kyrkan.

Jag är imponerad av mig själv som kommit till insikt och lagt de värsta prinsessdrömmarna på hyllan ;) Kalix löjrom, älg och röding fick stryka på foten för pesto, paj och lax och det blir nog hur bra som helst det också. Massor kvar att fixa men vår tanke är att försöka hålla det enkelt. Hellre fler människor och mindre bubbelbjudning. I början kollade jag mycket på forum som bröllopstorget men då blir man helt knäpp av alla teman, hjärtformade sockerbitar och pusspinglor. Målet är att få dela en fantastisk dag med dem vi tycker om.

Så nu vet ni :)

Jag har inte glömt bort bloggen helt :)Hoppas det är nån som fortfarande läser! Jag tror att jag fortsätter att skriva här om det som har med bröllopet att göra. Tror jag.

Men hur som helst, förlovningsdagen 080808!
Efter en del velande så åkte vi hem till oss på torsdagen den sjunde för att kunna gå på Cityfesten innan vi åkte vidare söderut på fredagen. Det var ett riktigt skitväder med spöregn men vi gjorde oss iordning för en kväll på stan tillsammans med en kompis. Ständut Blakk spelade så förutom en matpaus satt vi i det öltältet hela kvällen och hade hur kul som helst. Jag fingrade på ringasken som låg gömd i fickan med jämna mellanrum och undrade hur jag skulle få tillfälle att ställa frågan. Kollade på klockan och väntade in tolvslaget och därmed rätt datum.

Strax efter tolv började vi bege oss hemåt men jag drog iväg älsklingen åt fel håll för jag ville "gå en annan väg hem". Han protesterade och undrade vad jag höll på med då den vägen blir en omväg. Men han följde med och frågade ännu en gång vart tusan jag skulle när jag drog med honom till en kyrka mitt i natten. Vi satt oss på en bänk utanför kyrkporten och pratade.

Som för att försäkra mig frågade jag först om han älskade mig, haha! Ärligt talat minns jag inte ordagrant vad jag sa för jag var så himla nervös men jag tog i alla fram och öppnade asken med ringarna  och frågade om han ville dela resten av sitt liv med mig. "Men friar du?!" utbrast älsklingen och jag nickade med tårarna rinnandes längs kinderna. Det var underbart, magiskt och alldeles fantastiskt!

Vi satt kvar och grät (av lycka förstås) och pratade och hörde av oss till lite släkt och vänner innan vi flög på rosa moln hem till levande ljus och lovely natt ;)

Älsklingen hade dessutom planerat att fria till mig i Thailand i höst och hade tjuvmätt en ring jag brukar använda, så jag hade inte behövt oroa mig för ett nej ialla fall.

Förlovningen hade inte kunnat vara bättre. Regn och ändrade planer spelar ingen som helst roll faktiskt. Det var ju den bästa stunden någonsin! Jag är fånigt stolt över att vara hans fästmö och kan knappt bärga mig tills vi blir man och hustru. Vi vill försöka hålla på ettårs-traditionen men vi har inte bestämt datum än.

Tack för att ni läst och pushat mig. Och tack ni vänner som visste om det innan! Och jättetack till alla gratulationer vi fått!

Han sa ja!!!! Världens lyckligaste. Men stressad nu så vi hörs lite senare :)

Det är inga gulliga små fjärilar i min mage nu direkt. Snarare en elvisp eller nåt som rör runt! Och som vanligt är det sällan lönt att planera för mycket då det inte blir som man tänkt sig. Men det blir nog bra ändå :)

Önska mig lycka till och höll alla tummar ni har nu :)))

Det känns som en bra dag idag. Vaknade pigg och glad och hade tid att ligga och pussa på älsklingen en stund innan det var dags för jobb och allvar. I nacken, under örat, där doftar han som bäst :)

Nu börjar det pirra rejält i magtrakten, det är ju jättenära helt plötsligt. Fortfarande har jag ingen aning om i vilken stad vi kommer befinna oss i. Eller om vi är ute i skogen och fiskar eller vad som kan tänkas hända. Men jag har bestämt mig för att sänka prestationskraven på mig själv för en gångs skull. Det kommer bli jättebra vilket som. Kanske får det bli mitt i natten när klockan nyss blivit den åttonde. Kanske blir det världens flopp också. Jag är bra på såna nämligen. Egentligen kanske jag inte vet förrän det händer, haha!

Det börjar bli nära nu. Känns riktigt bra :)

Jag måste bara få skryta lite till om denna fantastiska människa jag har mött. Jag, och många med mig, har ofta sagt saker som att "men han är ju kille" och liksom arbetat bakvägen för att få min vilja fram. Och det har fungerat galant för det mesta! Lite hemskt men sant. Men nu blir jag ofta överrumplad över att han tänker, kan och vill själv. Och vet ni? Det är helt underbart! Jag skäms lite över att jag ibland tror att jag ska behöva ta till trix för att han ska förstå. Vi är samspelta och kompromissar på ett vuxet sätt och det är såå skönt!

Visst finns det stunder då både han och jag är griniga och beter oss barnsligt. Alla dagar är inte rosaskimrande, men han är allt jag kan önska mig av en annan människa.

Det är jättesvårt att försöka hålla tyst om frieriet nu. Jag vill bara skrika ut det för hela världen!

Ja det har blivit lite dåligt med uppdateringar. Livet kommer i vägen lite med jobb och sömn och sådär. Dessutom kan jag ju inte sitta och blogga när sambon är hemma. Men planerna är fortfarande igång!

Och planen då? Jag tänker fria till honom, alltså fråga om han vill gifta sig, dela sitt liv med mig. Vi är inte förlovade sen innan, utan det här blir liksom it. Självklart har vi pratat om våra drömmar och framtidsplaner sen vi blev tillsammans och jag tror att jag har bra koll på vad han vill. Och säger han nej, så gör han det och då är det så. Och hurvida man bestämmer en förlovning tillsammans eller inte är väl det upp till varje par hur man vill, hoppas jag. Jag vill fria till honom med ringar och så för att jag tror att det är så han vill ha det. Och så som jag vill ha det. Inte konstigare än så.

Så, då kanske jag har rätat ut ett par frågetecken och kan fortsätta få njuta av mina fjärilar i magen :) Även om jag tror att han kommer svara ja och bli glad så är det klart jag är nervös. Det kommer ju vara en av de viktigaste dagarna och besluten i våra liv, oavsettt svar.  Men just nu vill jag bara att det ska bli den åttonde så jag får fråga, jag längtar!!!

Ringarna ligger gömda garderoben nu :) Jättefina! Och jag längtar verkligen till att få ställa frågan nu.

Det är lite rörigt i våra liv nu då jag fick veta att jag kom in på rätt utbildning men i "fel" stad. Så nu måste vi nog flytta., ett eller ett par år tidigare än vi tänkt oss. Hösten kan komma att bli tung med pendling, flytt och nån slags distansförhållande innan vi är på plats båda två. Det ordnar sig. Men som sagt, lär det bli jobbigt för oss båda på många plan. Inget är hundra bestämt ännu men troligen blir det så i alla fall.

Just idag önskar jag att vi kunde ligga och kramas hela dan, vill rå om honom lite!

Nu är beställningen skickad och det är bara att hålla tummarna för att ringarna passar och att han säger ja! Skippade gravyren nu, utifall att storleken ska ändras eller det blir ett nej.
Gud så nervös jag blev! Hoppas sidan är en bra sådan. Jempguld heter den. Samma leverantör (schalins) som många stora kedjor men bra mycket billigare. De här ringarna är det i alla fall. Ocean heter serien. En 4 mm till mig och en 5 mm till honom. Snygg, stilren men rejäl liksom.

Det är mindre än en månad kvar. Helt sjukt!

Så, nu är ordningen återställd och jag är hemma på rätt adress igen! Så skönt att få rå om honom igen.

Det jag tänkte säga är att imorgon ska jag beställa ringarna, så håll tummarna nu!

Du har från första stund förvånat och överraskat mig. Hela tiden har jag undrat och letat efter fel hos dig men det kommer aldrig. Jag har aldrig  känt mig så älskad, respekterad och uppskattad av någon förut. Sen den första helgen vi hade ihop har jag inte tvivlat på oss. Jag bara vet.

Vi gjorde allting fel. Hade sex vid första tillfället, sa att vi älskade varandra tidigt och onyktra. Vi blottade oss fullständigt inför varandra trots att vi båda var rädda att bli krossade ännu en gång. Det kunde verkligen gått åt skogen. Eller lika gärna aldrig hänt. Små till synes oviktiga val förändrade mitt liv över en natt, bokstavligt talat.

Dig kan jag både gråta och skratta med. Prata en hel natt eller vara tyst en hel dag. Du är min bäste vän, min älskare och min själsfrände.

Jag är så oerhört tacksam att jag mött dig, att jag har chansen att dela resten av mitt liv tillsammans med dig. Det kan inte bli mer rätt än så här.

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!

Nu var det längsen jag skrev! Ska bättra mig.
Jag hade en underbar midsommar tillsammans med världens bästa människa. Vi åt, drack, dansade och badade i en rätt kall sjö mitt i natten. Det bästa av allt var all närhet, att bara få vara tillsammans.

Och vet ni vad han sa? Inför mamma till och med :) Han sa att " det är den här tjejen jag kommer gifta mig med". Det kändes stort och helt fantastiskt.

Även om vi nu har träffats ett par gånger under de här veckorna så har man verkligen fått känna på hur det är att vara utan varandra. Och det är inte så jag vill ha det. Jag saknar det där vardagliga med prat, skratt och ligga sked i soffan. Det är ju inte riktigt samma sak med telefon och annan teknik.

Nu till det mest väsentliga ni undrat över. Hur ska det bli?! Jag har i alla fall bestämt mig för ringen utan sten, 4mm till mig och 5mm till honom tror jag. Sen var det där med själva dagen, vad gör jag? Jag har funderat på en picknick i den fina parken där vi bor, åka ut med en båt till den lilla skärgården, överraskningsfest, middag på restaurang, men jag kan inte bestämma mig! Lite beroende av väder är man ju förstås. Eftersom jag inte kan staden vi bor i utan och innan så måste jag ta hjälp för att komma på mysiga platser och så. En annan tanke är djurparken som finns rätt nära. Där var vi förra året och hade en kanonmysig dag.

Men vilket som så är tanken att gå ner på knä och skåla i bubbel, och det kan man ju göra vart som helst!

Herregud! Det är bara 50 dagar kvar nu. Iiiih :) Har börjat fundera på om det är klokare att ta en "stand-in" ring istället och sen köpa tillsammans. Ifall den inte skulle passa, eller att han tycker den är skitful. Men allra helst vill jag ju göra det på riktigt på en gång. Måste bestämma mig snart!

Livet känns så mycket tråkigare när jag vaknar upp ensam utan HONOM! Och alla de här dagarna utan honom får mig helt knäpp i huvudet. Drömmer helt knäppa och hemska drömmar om att han är med andra och inte vill ha mig. Vaknar helt förstörd trots att jag vet att det bara var en dröm.

Om en vecka kommer han hit till mig och vi ska fira midsommar ihop med lite av min familj. Dans runt stången, brännboll, sill och grillning. Längtar! Och efter den helgen är det väl två veckor kvar tills jag åker hem till oss igen. Det är säkert nyttigt det här, att få tid till sig själv och vänner och hinna sakna varandra. Men jösses vad jag är halv utan hjärtat!

Tänk att man kan hitta sitt livs kärlek i korvkön klockan mitt i natten :)